Den här såg jag ikväll, och jag måste säga att jag är lite småförälskad. I am Number Four
Filmen följer John, som spelas av Alex Pettyfer, som kommer från planeten Lorien, men är bosatt på Jorden efter att hans folk blivit utplånat. På Jorden bor han med sin beskyddare Henri, och de lever genom att flytta runt från stad till stad för att inte bli upptäckta. Dels av människor, och dels av Mogadorians som är det intergalaktiska folkslaget som utrotade Loriens folk.
Historien förklarar att John är en av nio andra Lorianer som tilldelades speciella krafter för att kunna skydda sig själva och sina älskade, och dessa är tillräckligt mäktiga för att kunna besegra alla Mogadorians, och därför är de nio jagade för att bli utplånade.
Filmen är baserad på boken av Pittacus Lore (Vilket jag tycker låter som en dålig pseudonym?) med samma namn, som jag tänkte åka och köpa imorgon eller under helgen om jag har tid. En uppföljare, the Power of Six, är beräknad att ges ut i september nu i år, och förhoppningsvis kommer det en film på den också.
Jag måste verkligen säga att jag tyckte om den här filmen. Rejäla specialeffekter, och en hållbar historia, samt en hel del väldigt färgstarka karaktärer. En film som man verkligen kommer ihåg, och jag rekomenderar den verkligen till er som gillar Sci-Fi och superkraft-konceptet.
Trialer:
Hoppas ni tar er tid att se den. Peace out hombres.
Vi har en Karate Kid från 1984 och 2010. Frågan är: Kan den moderna leva upp till originalet?
I originalet så har vi Daniel, spelad av Ralph Macchio som är den mobbade som sedan blir karateelev åt Mr. Miyagi, spelad av Pat Morita.
I 2010's Karate Kid så har vi istället Dre som spelas av Jaden Smith (Will Smith's unge) och han blir (och håll i hatten) Kung Fu-elev åt Mr Han som spelas av Jackie Chan.
Där har ni, som ni kanske förstår, första frågan. Varför heter den fortfarande Karate Kid, när snubben tränar Kung Fu? Känns ändå som en ganska viktig detalj, om nu filmen fortfarande ska heta Karate Kid?
Skillnader mellan karaktärerna, då och nu, är till exempel så är Mr Miyagi en riktig surgubbe, och dessutom rund som en liten boll och rör sig även som en sådan. Det lyser inte precis karatemästare i pannan på honom, medan Mr Han har humor och charm och vet dessutom hur Kung Fu ska se ut.
Skillnaden på Dre och Daniel är framför allt att Dre är mycket yngre (Daniel är 16 och Dre är 12 om jag inte minns fel?) och det gör faktiskt Daniel väldigt tillbakadragen och väldigt ocharmig. Dre är istället utåtriktad, charmig och väldigt rolig också, vilket gör att man uppskattar ju faktiskt honom som huvudperson, medan man bara blir förbannad på Daniel.
"He's to old!" - Yoda
En annan viktig person är den elake tränaren, och intrycket av elakhet och rädsla som han ska inge.
Skillnaden är uppenbar...
Den ene har läskiga, buskiga, elaka ögonbryn medan den andre liknar David Hasselhoff(som inte är läskig).
Jag brukar inte gilla förnyelser. Inte alls faktiskt. Men när det kommer till Karate Kid får jag nästan slänga in handduken.
Karate Kid fr 1984.
Jag tyckte den var för lång och därmed väldigt seg genom större delar av filmen. Mästaren liknar och rör sig som en köttbulle och "skurken" är skrattretande samt att huvudpersonen är en irriterande liten bratt. Trots dessa många nackdelar, så har filmen fortfarande sina poänger.
Karate Kid fr 2010.
Jag tyckte om den. Lite lång emellanåt, men efteråt så är man fortfarande nöjd. Alla personer och figurer har sin charm och filmen har en slutscen som ger mig gåshud och gör mig lite lätt tårögd. Jackie Chan och Jaden Smith gör båda lysande insatser. Nackdelar är förvirringen hos Kung Fu-tränandet när filmen heter Karate Kid samt att låten till eftertexten är Justin Bieber's "Never Say Never", vilket gör en lite besviken. Vad som helst men inte den muppen. Lite antiklimax på en bra film faktiskt.
Hur som helst.
1984'n är gjorde mig besviken. Trots detta är det en klassiker som varje filmälskare bör ha sett.
2010's är en underbar familjefilm, som varenda 10-åring kommer att älska (Tro mig. Min 10-åriga lillebror lade in den i familjens iPad och såg den 2 gånger på rad i bilen på väg upp till Åre).
Trailer: 1984
Trailer: 2010
Och här kommer f.y.i ett alternativt slut som ni har tillgång till ifall ni köper 2010's Blue-Ray version :D Tyckte det var coolt^^ (SPOILER ALERT)
Sådär. Nu har jag nog skrivit nog för ikväll! :D Peace Out hombres! :D
Idag fyller Tobey Maguire (aka Spiderman) 36 år. Gratz.
För 2 dagar sedan. Alltså den 25e juni, så lyckades Daniel Craig (aka James Bond) och Rachel Weisz köra ett hemligt bröllop. Well done Bond. Well done.
Imorgon, Tisdag den 28 Juni, så börjar Svenska biografer visa Transformers: Dark of the Moon. GLHF på den.
Det är väll det som är värt att nämna tycker jag... Hade fint. Nu ska jag hoppa in i duschen.
Så... En ny lite "spin-of" version av Alice in Wonderland. Jag hade hört så mycket bra om den här filmen innan jag såg den, och jag vet inte om det var därför eller om det bara inte var min typ av film, men jag såg inte storheten i den.
Den fångade absolut galenskapen i "Wonderland" på ett väldigt Disney-aktigt sätt. Så där får den lite poäng. Men i övrigt tyckte jag det fanns lite att önska. Mia Wasikowska spelar Alice, och gör en ganska alldaglig insatts. Det är inte dåligt, men definitivt inget speciellt heller.
Vad jag däremot undrar över är denna fascination över Mad Hatter? För det första är den första Disney-versionen av Den Tokige Hattmakaren, mycket roligare (Heeeela klockaaan är fuuull med hjuuuuuuuul!!!). För det andra så har ju Johnny Depp gjort så mycket bättre roller än den där! Bara roller som "Jack Sparrow" (Pirates of the Caribbean) och Willy Wonka (Charlie and the Chocolate Factory) , för att inte tala om Edward Scissorhands (samma namn dumskalle...), är helt klart överlägsna Mad Hatter. Dock får han cred för att han faktiskt hade en väldigt cool hatt.
Över huvudtaget så var väll filmen underhållande och eftersom att filmen har ett så snurrigt tema som Underlandet eller Wonderland så kan man inte kalla den förutsägbar. Det är en överraskning helt igenom med mysiga figurer som man minns från den förra versionen. Kort och gott lite gammal hederlig Disneymagi rakt igenom, även om det lämnar lite att önska.
Sett lite nya filmer i helgen och samtliga ska upp här. For starters, "The Number 23" med min gamla idol Jim Carrey!
Jimpan har ju en galen talang för att vara rolig, knäpp och knasig. Inte bara en talang, han är någon form av högre stående varelse när det kommer till den saken. Men den mer seriösa och dramatiska sidan kan ju ibland lysa med sin frånvaro.
Jag tillhör en av de människor som INTE tyckte om Eternal Sunshine of a Spotless Mind. Jag tyckte den var seg och trist, och Jim Carrey kan MYCKET bättre.
Det är DÄRFÖR som jag tar upp The Number 23 som var riktigt bra för att ligga under Jims "seriösa" filmer.
Den handlar om Walter Sparrow (Jim Carrey) som får en bok av sin sambo som han börjar läsa. Boken är en lång historia om en man som sakta blir tokig över talet 23. Mannen ser siffran överallt, och den förföljer honom, tills han börjar bli tokig. Vad Walter som läser boken börjar märka är att han själv börjar förföljas av siffran. Han räknar siffrorna i sitt namn och får 23. Han är 32 år och det leder vidare ut i verkligheten.
2 delat i 3 är 0.666 dvs 666. Uranium som används i atombomber har värdet U235. Människans biocykel är 23 dagar. Det tar 23 sekunder för blodet att cirkulera i människans kropp. Julius Cesar blev huggen 23 gånger av sina mördare.
Detta börjar driva Walter till vansinne, och filmen följer historien om hur han försöker hitta källan till boken medan han är jagad av siffran 23.
Jag tyckte verkligen om den här. Jim kan ju som bevisat spela lite vansinnig och gör en väldigt bra insatts. Över huvud taget så kan man beskriva filmen som en psykologisk thriller, och den lämnar verkligen lite eftertanke.
W-T-F?!<3 Var min reaktion när jag kom över denna på IMDB. Dreamworks släpper historien om en av de bästa bifigurerna sedan Anden ur Disney's Aladdin.
Håll i er, det är tillbakablick på Shrek med Mästerkatten i Stövlar, eller Puss in Boots!
Antonio Banderas på snart 51 bast gör rösten till katten, precis som i Shrek-filmerna. Dock verkar det inte finnas så mycket information om handlingen än, däremot finns det ett par trailers, som man kan tolka lite som man vill.
Andra skådespelare som kommer medverka som röster är Salma Hayek som "Kitty Softpaws" som är en svart honkatt. Mjau!
Även Zach Galifianakis (säg det snabbt 5 gånger) från filmer som Baksmällan och Due Date är med och gör rösten till Humpty Dumpty (Ni vet den där ägg-liknande saken?) som tydligen kommer vara en figur med i filmen.
Over all, så tror jag att det här kan bli en super rolig film. Puss in Boots var supermysig i Shrek-filmerna, och om Dreamworks spelar sina kort rätt så tror jag att det här kan bli en hit!
Idag såg jag Megamind, och jag tyckte verkligen om den!
Den handlar alltså om den blå Megamind som är den klassiska superskurken. Han är jättesmart och ger sig aldrig i kampen mot Metro City's superhjälte Metroman. Men när han en dag lyckas med en av sina onda planer och råkar besegra och döda Metroman, så upptäcker han att livet som Superskurk är ganska trisst om det inte finns en superhjälte.
Han kommer då på lösningen, att helt enkelt skapa en ny superhjälte att kämpa mot. Men när den nye superhjälten inte blir som tänkt så måste Megamind tänka om totalt.
Supermysigt animerad med massor av bra "superhjälte"-nyanser som verkligen gör filmen rolig och häftig och underhållande.
Håller på att titta på Paranormal Activity för första gången, och eftersom jag är väldigt motaglig för spökhistorier så håller jag på att bajsa i byxorna.
Det handlar om Katie och Micha som upplever underligga fenomen i sitt hus och bestämmer sig för att ta reda på vad det beror på.
Allt är filmat och iscensatt att vara väldigt amatörmässigt, och "skräcken" är bara vardagliga saker som knarrande dörrar och läskiga ljud och sånt som faktiskt förekommer. Kort och gott, sånt som faktiskt skrämmer snusen ur en.
Har 15 min kvar av den, och jag har hört att den ska ha 2 olika slut(?).
Trailer kommer här.
