A very Harold &... no I wont bother writing it again. The title is just to long!! Anyways...
Harold and Kumar are back, and this time it's Christmas! :D Six years has passed since the Guantanamo Bay incident and the two weed pals kick of Christmas by burning down Harold's father-in-laws prized Christmas tree.
According to IMDB, what awaits is chaos and disaster beyond repair. Neil Patrick Harris does his "usual" guest appearance and... well, he just does his thing. Nothing more to say. He's a genius.
A more accurate peak on the actual story is hard to give, since both this one and its both predecessors, are EXTREMELY random movies. But what can go wrong with another Harold & Kumar adventure, with a bit more Neil, topped with Christmas magic? Nothing I tell you!
Trailer goes here --->
I am very hopeful and even though I'm not the biggest 3D fan, the trailer is genius, and I'm giving them my best of luck.
As requested by friends from outside of Sweden, I'm now trying out blogging in English instead. I wont however, have either the energy or any deathwish big enough to translate my older reviews. So English from now on will just have to do. Hope you'll still enjoy my reviews.
Sir Alfred Joseph Hitchcock skulle blivit 112 idag om han inte varit mänsklig. Han var framför allt regissör, men även producent, skådespelare och författare. Han regisserade sin sista film 1979 och det blev "Family Plot" eller "Arvet" på svenska. Dog sedan 1980 av njurfel. Så kan det gå...
För helv*te, jag kom precis hem från ett läger och har inte hunnit uppdatera speciellt duktigt på ett rätt bra tag, och inte ens nu har jag egentligen ordentligt med tid för riktigt inlägg, så vi kör turbo igenom filmerna jag sett sen jag kom hem.
Först har vi Due Date
Såg den i tisdagskväll, och jag blev inte imponerad. Ett väldigt halvtaskigt försök till något som liknar "Baksmällan", fast med hemska karaktärer och filmat i en bil för det mesta istället för i Vegas.
Robert Downey Jr är rolig för att han är cool, men han är inte cool för att han är rolig. I en film där han satsar på det lustiga istället för det coola så sjunker han lägre än mitt gamla hat-objekt "Raka spåret till Chicago" med John Candy och Steve Martin.
Zach Galifianakis spelar en snubbe som man ska hata, och för all del, man hatar honom. Så mycket så att man inte kan skratta. Man blir bara arg på honom.
En rolig film som inte är rolig. Inte lika illa som Vampyrer suger, men inte långt ifrån.
Sen har vi Despicable Me
Skitrolig film. Massa underbara och färgstarka figurer. Se den en gång så minns du alla replikerna. Obetalbart mysig historia om en superskurk som adopterar tre föräldrarlösa flickor till en av sina onda planer, men blir sedan fäst vid flickorna och förändras.
Steve Carell från "40 year old virgin" gör rösten till skurken Gru och lägger därtill en dialekt som inte är av denna värld.
Och innan jag kör vidare: Gru's medhjälpare. Alla de små gula gubbarna är nog det gulligaste jag sett sen det här:
Den var mysig och kan rekommenderas för alla som gillar animerat :)
och sist men inte minst:
RED. Eller "Retired and Extremly Dangerous" som stämpeln betyder. Filmen handlar om ett gäng pensionerade hemliga agenter, som en gång i tiden bar rätten att döda och allt det där, men idag inte gör allt för mycket, förens de hittar varandra igen för att än en gång ställa till det och stöka ner.
Storyn kan jag inte berätta så mycket om eftersom jag knappt själv förstod den, och det var kanske inte Oscar-material men den innehåller väldigt färgstarka karaktärer som håller dig spikad framför TVn tills det är slut.
En helt störd actionrulle med så mycket skjutande att Rambo känns lugn. Förvänta er som sagt ingen höjdare, men underhållande var det helt klart.
Så! Nu ska jag äta lunch. Hare fint, så kommer jag med normala inlägg så småningom :)
Fick en fråga av någon trevlig person ifall jag följer någon TV-serie, och svaret är självklart! Massvis ärligt talat^^
Först och främst har vi ju självklart min favoritserie. BBC's Doctor Who, som är fullkomligt underbar, men inget man ska titta på om man är petig med hur verkligt saker ska vara :P
Sedan älskar jag dessutom NBC's Community. Det är ju till skillnad från Doctor Who en ganska tunn komediserie, men väldigt enkelt att tycka om^^ Helt stört :D
Dessa två är nog mina favoriter, men sen har jag sätt/ tycker också om serier som:
Firefly :D May it rest in peace.
Friends :)
How I met your Mother :D
Big Bang Theory
Avatar: The Last Airbender :D
Det finns ett gäng till som jag också gillar :D Tex, Chuck och Dexter är grymma :D Aja hoppas det räckte som svar ^^
Jag tänker bara nämna den här filmen lite snabbt innan jag hoppar tills sängs.
Såg den här idag med en kompis som jag inte träffat på ett tag. Det var roligt, tyvärr var inte filmen lika rolig.
Kort och gott så handlar filmen om Magneto och Professor X 40 år innan X-men trilogin, och framför allt också om alla de X-Men som inte ens vi serienördar känner till?
En annan ganska viktig poäng är också att Wolverine/ Hugh Jackman är hjärtat i X-Men filmerna, och var också enda anledningen till att Origins var möjlig att sitta igenom. Nu har vi i princip Origins, utan Jackman. Wtf lixom?
Bra kvalitéer i filmen är den lilla extra inblicken i Hank McCoy's eller "Beast's" origin. Fina grejer.
SPOILER!
Filmen bjöd dessutom på EN rolig scen med Wolverine, och när de korta 9 sekunderna eller så, var den bästa scenen i filmen, så säger det lite grann om filmens hela kvalitét.
Trailer:
Trist film, och verkligen inget ni inte ska lägga pengar på om ni inte är stora X-Men fans. Sov Gott peeps.
Vart ska jag börja? Jag vet ärligt talat inte... Jag var helt förstummad efteråt. Det här var utan tvekan den bästa filmen sedan V för Vendetta gavs ut. Såg ni den inte bör ni se den.
Decepticons återvänder medan människorna och Autobots hittar Optimus Primes gamla mästare Sentinel Prime, på en plats som människan inte satt sin fot på under 40 år.
Shia LeBeouf är tillbaka som Sam Witwicky självklart. Även John Turturo som Seymour Simmons, men Megan Fox lyser ju som sagt med sin frånvaro, och har istället bytts ut mot Carly som spelas av Rosie Huntington-Whiteley. Detta var inte bara Huntingtons första film, utan också den första filmen som hon någonsin såg i 3D. Seriöst? Vart har människan bot under de senaste 5 åren?
Alla Transformers som man kommer ihåg kommer tillbaka. Optimus, Ironhide, Bumblebee, Ratchet, Sideswipe, för att inte tala om de små killarna Brains och Wheelie (Som förövrigt var fenomenalt roliga.)
Vad som kan vara kul att veta är att Hugo Weaving gör rösten till den onde Megatron, medan (håll i er) Leonard freaking Nemoy gör rösten åt Sentinel Prime. (Ni vet Spock?!) Bad ass om ni frågar mig.
(Och för er Naruto muppar där ute så gjorde Peter Cullen, som är Optimus Primes röst, den amerikanska dubbningen till Sakumo Hatake som är Kakashi's farsa. Världen är liten)
Annat som är värt att nämna om den här filmen kan vara att, eftersom de pratas så mycket om månen i den, så syns den faktiska Buzz Aldrin som för en kort konversation med Optimus. Väldigt häftigt. Buzz var alltså Neil Armstrong's moon homie för er som inte visste det.
Jag vet inte vad annat jag kan säga. Jag kan inte prata om historien allt för mycket. Den måste ses och inte läsas. Jag lovar. Bästa filmen sedan V för Vendetta.
Trailer:
Hoppas ni går och ser den.
PS: 3D är helt onödigt i den här filmen. Den innehöll INGA 3D-effekter över huvudtaget, så spara er tjuga och köp en läsk istället, det är det mer värt.
Den här såg jag ikväll, och jag måste säga att jag är lite småförälskad. I am Number Four
Filmen följer John, som spelas av Alex Pettyfer, som kommer från planeten Lorien, men är bosatt på Jorden efter att hans folk blivit utplånat. På Jorden bor han med sin beskyddare Henri, och de lever genom att flytta runt från stad till stad för att inte bli upptäckta. Dels av människor, och dels av Mogadorians som är det intergalaktiska folkslaget som utrotade Loriens folk.
Historien förklarar att John är en av nio andra Lorianer som tilldelades speciella krafter för att kunna skydda sig själva och sina älskade, och dessa är tillräckligt mäktiga för att kunna besegra alla Mogadorians, och därför är de nio jagade för att bli utplånade.
Filmen är baserad på boken av Pittacus Lore (Vilket jag tycker låter som en dålig pseudonym?) med samma namn, som jag tänkte åka och köpa imorgon eller under helgen om jag har tid. En uppföljare, the Power of Six, är beräknad att ges ut i september nu i år, och förhoppningsvis kommer det en film på den också.
Jag måste verkligen säga att jag tyckte om den här filmen. Rejäla specialeffekter, och en hållbar historia, samt en hel del väldigt färgstarka karaktärer. En film som man verkligen kommer ihåg, och jag rekomenderar den verkligen till er som gillar Sci-Fi och superkraft-konceptet.
Trialer:
Hoppas ni tar er tid att se den. Peace out hombres.
Vi har en Karate Kid från 1984 och 2010. Frågan är: Kan den moderna leva upp till originalet?
I originalet så har vi Daniel, spelad av Ralph Macchio som är den mobbade som sedan blir karateelev åt Mr. Miyagi, spelad av Pat Morita.
I 2010's Karate Kid så har vi istället Dre som spelas av Jaden Smith (Will Smith's unge) och han blir (och håll i hatten) Kung Fu-elev åt Mr Han som spelas av Jackie Chan.
Där har ni, som ni kanske förstår, första frågan. Varför heter den fortfarande Karate Kid, när snubben tränar Kung Fu? Känns ändå som en ganska viktig detalj, om nu filmen fortfarande ska heta Karate Kid?
Skillnader mellan karaktärerna, då och nu, är till exempel så är Mr Miyagi en riktig surgubbe, och dessutom rund som en liten boll och rör sig även som en sådan. Det lyser inte precis karatemästare i pannan på honom, medan Mr Han har humor och charm och vet dessutom hur Kung Fu ska se ut.
Skillnaden på Dre och Daniel är framför allt att Dre är mycket yngre (Daniel är 16 och Dre är 12 om jag inte minns fel?) och det gör faktiskt Daniel väldigt tillbakadragen och väldigt ocharmig. Dre är istället utåtriktad, charmig och väldigt rolig också, vilket gör att man uppskattar ju faktiskt honom som huvudperson, medan man bara blir förbannad på Daniel.
"He's to old!" - Yoda
En annan viktig person är den elake tränaren, och intrycket av elakhet och rädsla som han ska inge.
Skillnaden är uppenbar...
Den ene har läskiga, buskiga, elaka ögonbryn medan den andre liknar David Hasselhoff(som inte är läskig).
Jag brukar inte gilla förnyelser. Inte alls faktiskt. Men när det kommer till Karate Kid får jag nästan slänga in handduken.
Karate Kid fr 1984.
Jag tyckte den var för lång och därmed väldigt seg genom större delar av filmen. Mästaren liknar och rör sig som en köttbulle och "skurken" är skrattretande samt att huvudpersonen är en irriterande liten bratt. Trots dessa många nackdelar, så har filmen fortfarande sina poänger.
Karate Kid fr 2010.
Jag tyckte om den. Lite lång emellanåt, men efteråt så är man fortfarande nöjd. Alla personer och figurer har sin charm och filmen har en slutscen som ger mig gåshud och gör mig lite lätt tårögd. Jackie Chan och Jaden Smith gör båda lysande insatser. Nackdelar är förvirringen hos Kung Fu-tränandet när filmen heter Karate Kid samt att låten till eftertexten är Justin Bieber's "Never Say Never", vilket gör en lite besviken. Vad som helst men inte den muppen. Lite antiklimax på en bra film faktiskt.
Hur som helst.
1984'n är gjorde mig besviken. Trots detta är det en klassiker som varje filmälskare bör ha sett.
2010's är en underbar familjefilm, som varenda 10-åring kommer att älska (Tro mig. Min 10-åriga lillebror lade in den i familjens iPad och såg den 2 gånger på rad i bilen på väg upp till Åre).
Trailer: 1984
Trailer: 2010
Och här kommer f.y.i ett alternativt slut som ni har tillgång till ifall ni köper 2010's Blue-Ray version :D Tyckte det var coolt^^ (SPOILER ALERT)
Sådär. Nu har jag nog skrivit nog för ikväll! :D Peace Out hombres! :D
Idag fyller Tobey Maguire (aka Spiderman) 36 år. Gratz.
För 2 dagar sedan. Alltså den 25e juni, så lyckades Daniel Craig (aka James Bond) och Rachel Weisz köra ett hemligt bröllop. Well done Bond. Well done.
Imorgon, Tisdag den 28 Juni, så börjar Svenska biografer visa Transformers: Dark of the Moon. GLHF på den.
Det är väll det som är värt att nämna tycker jag... Hade fint. Nu ska jag hoppa in i duschen.
Så... En ny lite "spin-of" version av Alice in Wonderland. Jag hade hört så mycket bra om den här filmen innan jag såg den, och jag vet inte om det var därför eller om det bara inte var min typ av film, men jag såg inte storheten i den.
Den fångade absolut galenskapen i "Wonderland" på ett väldigt Disney-aktigt sätt. Så där får den lite poäng. Men i övrigt tyckte jag det fanns lite att önska. Mia Wasikowska spelar Alice, och gör en ganska alldaglig insatts. Det är inte dåligt, men definitivt inget speciellt heller.
Vad jag däremot undrar över är denna fascination över Mad Hatter? För det första är den första Disney-versionen av Den Tokige Hattmakaren, mycket roligare (Heeeela klockaaan är fuuull med hjuuuuuuuul!!!). För det andra så har ju Johnny Depp gjort så mycket bättre roller än den där! Bara roller som "Jack Sparrow" (Pirates of the Caribbean) och Willy Wonka (Charlie and the Chocolate Factory) , för att inte tala om Edward Scissorhands (samma namn dumskalle...), är helt klart överlägsna Mad Hatter. Dock får han cred för att han faktiskt hade en väldigt cool hatt.
Över huvudtaget så var väll filmen underhållande och eftersom att filmen har ett så snurrigt tema som Underlandet eller Wonderland så kan man inte kalla den förutsägbar. Det är en överraskning helt igenom med mysiga figurer som man minns från den förra versionen. Kort och gott lite gammal hederlig Disneymagi rakt igenom, även om det lämnar lite att önska.
Sett lite nya filmer i helgen och samtliga ska upp här. For starters, "The Number 23" med min gamla idol Jim Carrey!
Jimpan har ju en galen talang för att vara rolig, knäpp och knasig. Inte bara en talang, han är någon form av högre stående varelse när det kommer till den saken. Men den mer seriösa och dramatiska sidan kan ju ibland lysa med sin frånvaro.
Jag tillhör en av de människor som INTE tyckte om Eternal Sunshine of a Spotless Mind. Jag tyckte den var seg och trist, och Jim Carrey kan MYCKET bättre.
Det är DÄRFÖR som jag tar upp The Number 23 som var riktigt bra för att ligga under Jims "seriösa" filmer.
Den handlar om Walter Sparrow (Jim Carrey) som får en bok av sin sambo som han börjar läsa. Boken är en lång historia om en man som sakta blir tokig över talet 23. Mannen ser siffran överallt, och den förföljer honom, tills han börjar bli tokig. Vad Walter som läser boken börjar märka är att han själv börjar förföljas av siffran. Han räknar siffrorna i sitt namn och får 23. Han är 32 år och det leder vidare ut i verkligheten.
2 delat i 3 är 0.666 dvs 666. Uranium som används i atombomber har värdet U235. Människans biocykel är 23 dagar. Det tar 23 sekunder för blodet att cirkulera i människans kropp. Julius Cesar blev huggen 23 gånger av sina mördare.
Detta börjar driva Walter till vansinne, och filmen följer historien om hur han försöker hitta källan till boken medan han är jagad av siffran 23.
Jag tyckte verkligen om den här. Jim kan ju som bevisat spela lite vansinnig och gör en väldigt bra insatts. Över huvud taget så kan man beskriva filmen som en psykologisk thriller, och den lämnar verkligen lite eftertanke.
W-T-F?!<3 Var min reaktion när jag kom över denna på IMDB. Dreamworks släpper historien om en av de bästa bifigurerna sedan Anden ur Disney's Aladdin.
Håll i er, det är tillbakablick på Shrek med Mästerkatten i Stövlar, eller Puss in Boots!
Antonio Banderas på snart 51 bast gör rösten till katten, precis som i Shrek-filmerna. Dock verkar det inte finnas så mycket information om handlingen än, däremot finns det ett par trailers, som man kan tolka lite som man vill.
Andra skådespelare som kommer medverka som röster är Salma Hayek som "Kitty Softpaws" som är en svart honkatt. Mjau!
Även Zach Galifianakis (säg det snabbt 5 gånger) från filmer som Baksmällan och Due Date är med och gör rösten till Humpty Dumpty (Ni vet den där ägg-liknande saken?) som tydligen kommer vara en figur med i filmen.
Over all, så tror jag att det här kan bli en super rolig film. Puss in Boots var supermysig i Shrek-filmerna, och om Dreamworks spelar sina kort rätt så tror jag att det här kan bli en hit!
Idag såg jag Megamind, och jag tyckte verkligen om den!
Den handlar alltså om den blå Megamind som är den klassiska superskurken. Han är jättesmart och ger sig aldrig i kampen mot Metro City's superhjälte Metroman. Men när han en dag lyckas med en av sina onda planer och råkar besegra och döda Metroman, så upptäcker han att livet som Superskurk är ganska trisst om det inte finns en superhjälte.
Han kommer då på lösningen, att helt enkelt skapa en ny superhjälte att kämpa mot. Men när den nye superhjälten inte blir som tänkt så måste Megamind tänka om totalt.
Supermysigt animerad med massor av bra "superhjälte"-nyanser som verkligen gör filmen rolig och häftig och underhållande.
Håller på att titta på Paranormal Activity för första gången, och eftersom jag är väldigt motaglig för spökhistorier så håller jag på att bajsa i byxorna.
Det handlar om Katie och Micha som upplever underligga fenomen i sitt hus och bestämmer sig för att ta reda på vad det beror på.
Allt är filmat och iscensatt att vara väldigt amatörmässigt, och "skräcken" är bara vardagliga saker som knarrande dörrar och läskiga ljud och sånt som faktiskt förekommer. Kort och gott, sånt som faktiskt skrämmer snusen ur en.
Har 15 min kvar av den, och jag har hört att den ska ha 2 olika slut(?).
Trailer kommer här.
Var på bio i lördags kväll med tre andra, och såg Limitless med Bradley Cooper i huvudrollen. Intressant idé, men hissen gick inte hela vägen upp.
Bradley Cooper spelar den misslyckade författaren Eddie Morra. Han är pank, lite överviktig och är inte speciellt lätt på ögat. Han stöter, under en dålig dag, på sin ex-svåger Vernon (Johnny Whitworth) på gatan. De tar ett glas ihop och den före detta langaren Vernon, som påstår sig jobba för ett läkemedel företag, erbjuder honom ett piller som han säger ska förbättra hjärnans fokus och kapacitet. Efter mycket tvekande så sväljer Eddie pillret i hopp om ett bättre liv.
Det tar sedan inte lång tid innan Eddie vaknar till liv. Under loppet av en vecka så har Eddie skrivit en bok, tjänat miljoner, tränat bort magen och fått hyresvärdens fru i säng. Livet med den fantastiska drogen passar Eddie som handsken.
Men när han plötsligt börjar synas på kartan så dyker det upp människor som antingen vill röja honom ur vägen eller slå följe med honom. Eddie börjar göra affärer med finanspampen Carl van Loon (Robert de Niro) samtidigt som pillren börjar ge bieffekter. Han står sedan i kläm mellan att dö av pillerna, eller att bli åtklämd av de maffiabossar och affärsmän som räknar med en drog-smart Eddie.
Jag tycker att Limitless var en otroligt häftig idé. Filmen är uppbyggd på ett sätt som ska förvirra dig, så att du kan känna dig mentalt underlägsen Eddie. Detta lyckas de med. Dessutom tar historien, som det också finns en del hål i, slut alldeles för fort. Dock gör både Bradley Cooper och Robert de Niro lysande insatser.
6 av 10 hollywoodfruar. Här har ni trailern:
Ha en underbar natt tillsammans. Ha de fint så hörs vi nästa vecka efter ett besök på Pirates of the Caribbean: On stranger Tides. Kanske till och med innan dess. God natt!
WTF?! var nog min reaktion när jag bläddrade på IMDB idag för ett historiaarbete. Ja, mitt historiaarbete var film-relaterat, vad annars? ^^ Aja hur som helst så hittade jag den här:
Adventures of Tintin: Secret of the Unicorn
Verkar inte finnas någon wallpaper än men hittade två bilder.
Alltså. En animerad modernisering av Tintin historierna Enhörningens hemlighet med fortsättningen Rackham den Rödes skatt. Med start på Enhörninges Hemlighet.
Lite sjukt är att våran käre 007 aka Daniel Craig ska göra rösten till Rackham den Röde.
Dessutom har vi Jamie Bell (Griffin i "Jumper") som Tintin själv, samt Andy Serkins (Alley i "The Prestige"<3) som Kapten Haddock.
Jag växte upp med Tintin, så det här tycker jag är roligt att se. En gammal supermysig historia dammas av så att det kan göras något halvbra av den. Tyvärr blir det ju en amerikansk tolkning på en fransk serietidning, vilket blir lite knasigt. Men men, vi får hoppas på det bästa antar jag :)
Trailer:
Som sagt. Lär bli lite annorlunda mot den Tintin vi fans är vana vid, men ska bli kul att se Tintin på vita duken igen. Väldigt roligt. Premiär datum är 23e december i år. Ha de' gött folk. Nu ska jag äta lunch!
Spenderar veckan hos min Emilia, och nu har jag lite tid över på morgonen, så jag tänkte snacka om filmen jag såg med henne igår, nämligen the Omen.
The Omen handlar om Robert Thorn(Gregory Peck) och hans fru Katherine Thorn(Lee Remick). När Katherine ska föda deras första barn, så berättar doktorn för Robert att barnet dog direkt. Robert blir panikslagen över hur Katherine ska reagera då hon har längtat efter barnet så länge, så doktorn hjälper honom. Han får, ett annat barn, som inte hade några släktingar och modern dog vid födseln. Inga papper, och inga konstigheter. Han berättar inget för sin fru, och de tar med sig utbytingen hem och uppfostrar honom som Damien(Harvey Stephens).
Efter några år, så börjar saker hända. Damien blir tillbakadragen och osocial, och djur börjar dra sig undan honom. Människor omkring honom blir oroliga, och en präst närmar sig Robert och berättar att Damien inte är som andra människor. Han är inte ens människa, och det Robert uppfostrar är ett barn av ren ondska.
Jag blir själv inte speciellt skrämd av saker som SAW. Det är snarare sådana här saker som skrämmer mig, och att det involverar barn gör det bara värre. Kort och gott tyckte jag att det här var en otroligt obehaglig film, men samtidigt en ganska häftig sådan. Det är en skräckfilm, och jag blev skrämd och obekväm.
Dessutom hade den fördelarna av att inte involvera för mycket specialeffekter vilket gör den tidlös, och du stör dig inte på att den är 35 år gammal när du ser den. Skön och skrämmande obehaglig rulle. Se den med någon du kan krama, när det blir läskigt.
Sitter på en engelskalektion, och ska egentligen skriva en gämförelse mellan boken Heart of Darkness och filmen Apocalypse Now, och när jag nosade runt på IMDB efter detaljer om Apocalypse Now, så snubblade jag över en trailer för filmen "Real Steel"
Filmen handlar om den före detta boxaren, numera boxningsarrangören och "tränaren" Charlie Kenton (Hugh Jackman <3), som några år in i framtiden, arbetar med att programera boxningsrobotar för Robot Boxning, som är tidens hetaste sport. Finns inte så mycket info än, men som jag förstår det så får han veta att han har en son, samtidigt som att hans karriär börjar gå utför, han börjar då med sin son Max (Dakota Goyo) bygga en ny boxarrobot och programera den efter Charlie's gamla boxartalanger, för att sedan börja tävla.
Trailern ser skithäftig ut, och bara kategorin "Action, Drama, Sci-Fi" kan ju få den bästa att börja drägla, och just idén "robot boxning" har ju funnits i dataspel sedan urminnes tider, men aldrig gjorts något ordentligt ut av.
Dessutom älskar jag Hugh Jackman. Jag tycker han är riktigt lysande bra. Så det här kanske kan vara något? ^^
Så! Jag såg alltså Thor i tisdags (den 3/5), tillsammans med småbröderna och en kompis. Jag gick in med höga förväntningar, och gick ut, lagom tillfredsställd.
Både Chris Hemsworth och Tom Hiddleston gjorde underbara prestationer som Thor och Loki. Riktigt bra. Filmen bjuder på häftiga vyer och en del väldigt roliga scener såsom att Thor försöker få tag i en häst i en djuraffär.
Actionmässigt så saknades det lite grann. Jag ville se mera strid, och inte bara i början och i slutet. Det kändes lite som Iron Man 1. För mycket Tony och för lite Iron Man. Så... för mycket Thor, och för lite Thor? Ja ni fattar kanske?
Jag vill se en rejäl uppföljare med ordentligt med action och "Thor"-isk awesomeness.
I korthet, så är det en häftig film, som passar både serienörden och actionälskaren, och retar aptiten för mera Thor. Dessutom lämnar den en liten ledtråd till Captain America filmen som är daterad den 22a Juli. Peace out.
Sitter i skolan och har ingen större lust att skriva något vettigt så jag bloggar om filmen Hancock istället, under vad Metro kallar för "superhjälteyran".
John Hancock är alkoholist, otrevlig och har ett väldigt dåligt humör...
...och han är superhjälte.
Superhjälten Hancock (Will Smith), slåss för rättvisan och freden. Även om bara lite halvhjärtat. Han har alkoholproblem och är otrevlig och sur, och ingen tycker om honom. Han är den minst barnvänlige superhjälten i alla hjältars historia. När han sedan räddar p.r-experten Ray (Jason Bateman) från att bli krossad av ett tåg (även om tåget blev skräp, och alla ombord skadades), så bestämmer sig Ray att återgälda tjänsten genom att hjälpa Hancock med sin superhjälte-image.
Det här är en riktigt rolig och häftig film. Will Smith med superstyrka och flygarförmåga, samt ett riktigt taskigt humör. Kalla honom inte för "asshole" bara, vad du än gör.
Trailer:
Skön film, men inget så bra så du förändrar dig som människa. Bra film, och Will Smith är imponerande som vanligt. God Jul gott folk.
Kör en till innan jag lägger mig med lite sent lördagsgodis och That 70's Show. Coming up next: Gladiator.
Russel Crowe spelar den romerska legionären Maximus, som efter att ha stridit för det stora Romarriket bara vill åka hem och gå från krigsförare och erövrare till bonde och familjefar. Maximus kommer dock aldrig hem till det livet, utan blir istället förråd av kejsarens son Commodus (Joaquin Pheonix) som efter att ha mördat sin far kejsaren Marcus Aurelius (Richard Harris) ger order att avrätta Maximus och döda hans familj. Maximus övermannar och dödar de fem soldaterna som underskattat sin förre detta ledare, och flyr hem, för att finna sin son och sin fru döda.
Då han lägger sig på backen och väntar på att själv få dö, så blir den apatiske Maximus plockad av slavhandlare som säljer honom som gladiatorslav. Maximus ser här en plan. Att bli Roms främste gladiator, att få komma till Colloseum och få stå framför Commodus, som nu tagit över tronen som kejsare, och visa vem han har gett sig i bråk med.
Den här filmen har sedan länge legat på IMDB's topp 250. Det är en underbart bra film, som biter lika mycket i actionmuskeln som i hjärtat. Starka scener och ett otroligt stämningsskapande av det gamla romarriket.
Gladiator är en film som är värd att sätta sig framför en lång kväll, och verkligen titta på, och koncentrera sig på alla detaljerna. För varje gång du ser den blir den bättre.
Nu har ju inte jag vart här på ett tag. Så jag tänkte ta och göra ett STORT inlägg, med mina topp 10 favoritscener ur lite olika filmer. Mestadels action. Men det är lite där som the sence of wonder ligger ^^
Nummer 10:
Legolas anfaller och dödar en Oliphant och dess ca 10 ryttare medan han tävlar mot Gimli i "vem dödar flest" i Lord of the Rings: The Return of the King.
Nummer 9:
Heath Ledger påbörjar sitt regerande som kungen av rollen som Jokern i Batman: The Dark Knight.
Yoda bevisar att han är värd att bli kallad "Mästare" när han drar lasersvärd mot Count Dooku/ Darth Tyrannus i Star Wars: Attack of the Clones.
Nummer 6:
Bosco "B.A" Baracus gör en EPISK entré och visar sedan vart skåpet ska stå i A-Team från 2010. (Fanns tyvärr ingen bättre video)
Nummer 5:
Trey Parker överträffade sig själv när han gav Eric Cartman ett hemligt vapen som är aktiverat genom att svära och kan då besegra Saddam Hussein i South Park: Bigger-Longer-Uncut.
Nummer 4:
Oh captain my captain. Dead Poets Society. Tårögd. 'Nuff said.
Nummer 3:
V träffar Evey Hammond för första gången och tar med henne på sin lite speciella konsert i V för Vendetta.
Nummer 2:
Samuel L Jacksons förhörsteknik i Pulp Fiction. INGEN gör det som Samuel L motherfucking Jackson.
(Tyvärr kom inte youtube överens med min blogg idag så ni får nöja er med länken.)
Det här var svårt. Vilken är den BÄSTA scenen i filmhistorien? Vilken skapar den största sence of wonder? Vilken får en att rysa mest av alla? Det fick i slutändan bli....
Mannen, myten, legenden. Indiana Jones och svärdet mot pistolen. Search your heart, you know it's true.
En trött Kaaruh sitter på LAN i svedmyra och kommer att tänka på bloggen. Vänta lite, jag ska bara hämta lite vatten...
...sådärja. Battle Royal btw:
Battle Royal handlar om en politisk kris i Japan angående landets ungdomar. Rebelliska ungdomar som rånar, terroriserar och förstör för att stå upp mot "vuxenmakten". När en lärare på ett gymnasium, kommer på en lösning där "målen helgar medlen" så startas spelet "Battle Royal".
Gymnasieklasser blir slumpmässigt utvalda för spelet, och blir då kidnappade till en ö, bevakad av "spelledarna". På ön blir de lämnade med varsin väska, innehållande lite mat och vatten, en karta över ön, och ett slumpmässigt vapen. Spelets regler är enkla: Döda alla dina klasskamrater inom tre dagar, utan att själv stryka med, så får du åka hem.
Det här är en väldigt hemskt film, som inte bör ses av den känslige, men även en väldigt bra film, som jag absolut rekommenderar till den som inte har något emot blod och splatter.
Battle Royal fick också en uppföljare, som kort och gott heter Battle Royal II. Som inte är lika bra, men fullt sevärd.
Nu ska jag se om jag kan få fram en trailer:
En av de bättre japanska filmerna jag sätt. Väldigt obehagligt men väldigt gripande.
A-Team såg ännu en gång filmdukens ljus förra året. Även fast 80-talet är över? Jo, vi fick ett helt nytt A-Team som absolut håller måttet, and I love it when a plan comes together.
En film om "hur det började" för dom gamla godingarna. Hur dom träffades och hur "A-Team" gick igång. Historien bakom dom fyra legosoldaternas vilda äventyr.
Först och främst är ju alla skådisar utbytta. Ganska självklart eftersom att Mr. T faktiskt fyller 60 nästa år :P
Men dom har definitivt gjort sina föregångare rättvisa enligt min mening.
Överste John "Hannibal" Smith, spelades av George Peppard back in the day. Idag porträtterades han av ingen mindre än Liam Neeson (kärlek på den mannen åter igen) som gör ett fenomenalt jobb. Liam Neeson tog konsten att tända en cigarr till en helt ny nivå i den här filmen.
Kapten H.M "Howling Mad" Murdock, gjordes av Dwight Schultz då. Idag spelades han av Sharlto Copley, som gjorde ett förhållandevis bra jobb. Mycket knas och dumheter, och man ser verkligen Murdock i honom.
Löjtnant Tempelton "Faceman" Peck skapades av Dirk Benedict, och jag tror att valet av eftergångare till Faceman inte KUNDE ha gjorts av någon annan än just Bradley Cooper. Han har absolut allt. En ny och modern och mer sexig version av den gamle myspellen. Helt underbart.
Sergeant Bosco Albert "B.A" Baracus föddes och är än idag relaterad till ingen annan än allas älskade Mr. T. Hans efterföljare blev MMA-kämpen Quinton "Rampage" Jackson. Quinton är en häftig uppenbarelse och ser fullkomligt livsfarlig ut, men mina damer och herrar. Sanning är att han är helt enkelt INTE Mr.T.
Jag tycker att även om man inte känner till A-Team serien, så är det här en helskön actionfilm. Innehåller det mesta, man kan önska sig av en skön actionrulle. Om nu en actionrulle bör innehålla flygande stridsvagnar och loopande helikoptrar. Jag rekommenderar den absolut.
Trailer:
If you have a problem.
If no one else can help.
And if you can find them.
Maybe you can hire:
The A-Team.
Också självklart får ni introt till de gamla godingarna också!
Alfa. Mike. Foxtrot. In other words: Adios Motherfuc*er!
Helskön film. Se den, och om ni gillar den. Se serien.
